Krogveckan, nr 1 - Buco Nero

Det är krogveckor! "Ett paradis för matfantaster" eller något liknande står det på annonserna i tunnelbanan. Och mycket riktigt blev jag lycklig när jag fick utskicket om krogveckor. Varje gång det har inträffat sedan jag flyttade till Stockholm har det gått mig förbi, alternativt varit fullbokat när jag ska bege mig ut. Så den här gången var jag snabb med att boka upp några kvällar.

Första besöket var på Buco Nero, ett italienskt ställe vi inte varit på förut. Och inte kommer gå till igen.  De lyckades misslyckas med i princip allt, stackarna. En stor matsal med stenväggar & trästolar = jättehög ljudnivå och obekväm sittning. Väntan var oväntat lång, mellan varenda moment. Sur servitris som skvätte upp vatten och skvalpigt vin på både oss och hela bordet ett flertal gånger. Maten var tråkig, drycken var tråkig, stämningen mellan oss och servitrisen var tråkig, och toaletterna var ostädade. Men det var tacksamt billigt tack vare krogveckan!

Se där, krogveckan är en riktig dunderidé i mina matglada ögon. Två besök till har vi bokade, det återstår att se vad det kan ge. Och om vi ens orkar ge oss ut eller stannar hemma med gårdagens semlor istället.

Görvälns slott

Det har varit mycket klagosång i inläggen på sistone så jag tänkte liva upp med en bra upplevelse; Görvälns slott!

Jag överraskade min man med en weekend på Görvälns slott i helgen som var. Jag hade bokat ett långweekend-paket, dvs. två dagar med en fyrarätters middag och en trerätters, picknickkorg på rummet och frukost. Många måltider - många åsikter följer!

Vi anledde fredag eftermiddag och började med att koppla av på rummet med ett bad (med en härlig citronbomb till badboll, tack Görväln!).

Middagen inleddes med ett glas bubblande Ayala brut Majeur och hemgjorda friterade purjolöksbollar, samt en trevlig brödbricka med bland annat vispat brynt smör och hemgjort frasigt knäckebröd.

Förrätt nummer ett var skreitorsk serverad på omelett, med syrad lök, picklade senapskorn, kaviar och picklesmajonnäs. Till det fick vi en korg med hemgjorda rejäla fiskpinnar och potatis- och fiskchips och en bitig majonnäs att dippa i. Supergott! De små omeletterna var söta munsbitar, och tillbehörens kraftiga fisksmak passade ypperligt ihop med den riktigt syrliga majonnäsen. Likaså passade mitt Riesling riktigt bra ihop med både förrätt ett och två.

Förrätt två var en "svampsmörgås". Kryddostkräm och dill lagd i en mortel, med en frasig skiva bröd med löjrom, svamp, krasse och kvarg uppepå. Minus för att jag serverades kvarg trots väldigt tydliga samtal med servisen om laktos. Skivan krossas med mortelstaven (se upp för flygande kvarg!) och ostkrämen fiskas upp därunder. Mumsigt med kraftiga smaker av ost och svamp.

Så till varmrätten - Röding med purjolök, potatis, muskotnöt och vassle. Mjuka, söta purjolöksskivor, under det röding, små potatisfondanter, muskotpuré. Och över det hälls vassle. Minus igen för att jag serveras laktos. Men det var gott och magontet gick över. 

Jag har svårt att hålla mig till vitt vin till varmrätter och är allmänt anti mat-regler, så jag dricker därför ofta rödvin även till fisk. Ett inte alltför tungt pinot noir är lättmatchat och var mycket riktigt inte dumt till rödingen.

Till efterrätt serverades jag i alla fall en laktosfri special - en variant på deras änglamat. Hallonsorbet, grädde, bär, harsyra och lite kaksmulor. Vackert och gott, men inte det mest originella jag har ätit. Glömde ta bild såklart, jag är ingen fullfjädrad bloggerska ännu. Min servitris kunde inte bestämma sig så jag serverades både ett russinstint portvin och ett lättare Eiswein till detta, båda passade ok på sitt sätt men ingen var fullständigt klockren.

Från början till slut var rätterna vackert presenterade, ett stort plus i mina ögon är dessutom fint alternativt porslin som komplement till uppläggningarna. Maten höll hög standard, vinerna likaså. Vår servitris var välkomnande, uppmärksam och kunnig. Det var en lång, härligt avkopplande kväll på en kvalitetsrestaurang helt enkelt.

Dag två firade vi födelsedag med vänner, vilket innebar att vi åt skreitorsk en dag till, sedan vildand med kafferostade morötter, morotspuré, murklor och kaffesky. Svårt att få till en bra bild på mörk mat i det dimmade ljuset så det blev ingen. Det var hur som haver utsökt även denna dag. Till efterrätt serverades jordärtskocksglass med kokospannacotta och hyvlad kokos och något som smakade "hockeypulver" men som tydligen var brynt vinäger/smörpulver.

Själv fick jag en laktosfri special som var äppelsorbet, äppelmos och äppelbitar, med harsyra och hockeypulver. Tyvärr måste jag nog säga att det smakade lite väl mycket äppelmos över det hela. Men det var grannt och trevligt att få en hel rätt komponerad som passar min mage. Dessutom fick vi några söta praliner som bonus.

Tidigare under dagen fick vi även vår "picknickkorg" (som vi åt på rummet pga. snöstorm och allmän ovilja att lämna), med små kakor och bakelser, lite chips, lite godis, några smörgåsar med laxröra och kaffe. En supermysig idé som var uppskattad.

Ja hela helgen var uppskattad. Vacker miljö, bra service, god mat. Det fanns en del av det där "lilla extra" som jag älskar under vissa hotellvistelser; som den nämnda badbollen till badet och produkterna som luktade aromatiskt gott, morgonrock och en välfylld kyl på rummet m.m. Det enda området där det till min förvåning fanns förbättringspotential är frukosten -  fint uppdukat men inte jättebra utbud, lite dåligt uppmärkt, och inte så mycket att äta som laktosintolerant.

Men överlag definitivt hög standard och ett ställe som vi sannolikt kommer återvända till.

Smak

En kväll förra veckan tog jag med min man till Smak för att fira hans födelsedag. Vi har som jag berättat förut goda erfarenheter från F12-restaurangerna, speciellt Miss Voon, och Smak har ett liknande koncept med flera mindre smak-portioner. Det är även på Smak en behaglig stil på inredningen - inget udda trendinslag som sticker ut men inte heller opersonligt, bra ljudnivå och mjukt, lagom dimmat ljus. 

Dagen till ära var vi trötta och mannen mådde inte så bra, så det var inte riktigt upplagt för en sjurätters långsittning. Vi kom för tidigt, så pass att vi hamnade i deras "early bird"-sittning och fick specialpris på kockens femrätters. Tyvärr var det mycket som innehöll laktos så jag komponerade ihop fem egna rätter (koriander, wasabi, tryffel, te, sesam) med tillhörande vin-smakprov, medan M testade kockens val (citron, wasabi, tryffel, sesam och citrongräs).

Rätterna kommer två åt gången (eller två, två, en såklart), vilket ger en trevlig matutsikt men faktiskt är lite i vägen på bordet. På Miss Voon gör de likadant men på bredare bord vilket ger bättre ät-yta.

Smakerna var bra, jag gillade speciellt koriander; pilgrimsmussla serverad i ostronskal med bland annat syrad lök - smakkombinationer som gifte sig väl och var vackert presenterat. Och vi uppskattade båda tryffel;  lofotentorsk med bakad spetskål och tryffel -mjuka, lena smaker och välkommet med en varm rätt.

Det var ganska stor skillnad presentationsmässigt - måltiden började storartat med ostronskalen omgärdade av söta färger, och nätta rullar av tonfisk, mynta & wasabi i rispapper. Efter den början blir det lite av en besvikelse med t.ex. te - en blandning av lite stökiga orangea högar, eller citrongräs - en naken brûlée med en grov skiva mango som har halkat ner i purén bredvid.

Vinrekommendationerna passade bra ihop med maten, speciellt några var uppenbara välmatchningar.

Helhetsintrycket var bra, även om det inte riktigt nådde upp till våra höga förväntningar.

Norrköping - Fiskmagasinet

Förra helgen gjorde vi en liten tripp till Norrköping, där vi bland annat besökte Fiskmagasinet.

Vi tog en tidig sittning 17.30 och var i stort sett själva i lokalen ett bra tag. Något som irriterar mig oerhört är hur vanligt det är att jag får be servisen att kontrollera med köket vad som går att äta som laktosintolerant, eftersom de uppenbart bara gissar. Som servicepersonal i ett matyrke anser jag att kunskap kan förväntas om diverse allergier och livsmedelskunskap ("eh laktos är det typ grädde eller?" duger inte), dels veta vad maten de serverar innehåller (det är ibland stor skillnad på vad servisen tror och vad köket meddelar vid frågan), och slutligen även viss grad av service, t.ex. i form av att inte sucka/bli förnärmad/inte orka bemöda sig om att kontrollera, speciellt när det är uppenbart lugnt i restaurangen.

Ni kan kanske gissa att det var detta som hände på fiskmagasinet. Ingen större fadäs denna gång men det spär på den allmänna irritationen över fenomenet.

Jag beställde smörstekt (tänk jag vågade igen!) torskrygg med potatis- och jordärtskockspuré, rostade hasselnötter, smörvinegrette, picklad rödlök och marinerade citronfiléer. M åt Oxfilé provencale med råstekt potatis.
Torsken var inte dränkt i smör denna gång, kompletterades bra med en len puré och syrlig citron och lök. Dock passade inte hasselnötterna helt ihop med resten och både torsken och oxfilén var något överstekta, om än inte markant.

Det var inte direkt imponerande men överlag var det helt ok. Och det var i alla fall hittills bäst i Norrköping.

Flygplatsmat - Indochine

Tips! Om ni är på Arlanda och vill äta lunch - strunta i den tråkiga klassiska ost- och skinkbaguetten. Kom istället lite tidigare och prova något av ställena i Sky City (ligger mellan terminal 4 och 5, före säkerhetskontrollen). Gå till Indochine i slutet på "landgången", beställ deras sallad indochine och mumsa på. Krispig sallad i botten, wokade äggnudlar, sött marinerat kött och toppat med kryddig majo. Matigt, supergott och trevlig miljö. 

Bar 39 Wäst och Trattorian

I lördags tog vi oss ut på årets tredje restaurangbesök (jag började med att skriva första men räknade efter och oops...). Såhär i julhelgernas fattiga eftermäle hade vi enats om att stanna hemma bland resterna men i vår vanliga mativer glömdes det snabbt bort. 

Vi mötte upp vårt sällskap för en helt ok Whiskey Sour bland pösiga skinnsoffor på Bar 39 Wäst. Där hann servicenivån på endast en timma stadigt sjunka från välkomnande till lätt avvisande med en ovilja att ta betalt. Det var märkligt nog även en hel del barn som sprang/stapplade omkring bland de andra gästerna inne i baren, en företeelse som i alla fall jag är ovan med (nytt koncept med barnvänliga barer?).

Vi tog oss därefter till Trattorian på Norr Mälarstand. Det har tidigare varit en av våra favoritrestauranger, med bra mat, trevlig service och mysig stämning tack vare den varma inredningen. På sommaren kan man även avnjuta svala drinkar på en härlig uteservering på Orangeriet som ligger i anslutning. De båda tillhörde tidigare F12-gruppen och höll en bra nivå, vi hade dock inte gjort ett besök sedan ägarbytet. 

Inredningen är densamma men menyn är snäppet tråkigare.

Vi beställde havsabborre med mynta, basilika, persilja och rostad citron, med rostad potatis och tomatsallad som tillbehör. Vårt enade omdöme var att det smakade smör. Abborren smakade smör, den hyvlade kålsalladen smakade smör, citronen smakade smör. Tillbehören serverades bredvid så de klarade sig från smöret. Det är förvisso gott med smör, och fisken var bra tillagad med en trevlig konsistens, men tyvärr kom inte mycket av de andra smakerna de lockade med fram.

Vårt sällskap beställde köttbullar på högrev, kalvlägg och spädgriskarré, med Karl-Johansvamp i Marsala och grädde, en rätt som de berömde ymnigt.

Kanske att alla de rätter som fick ratas på grund av laktosmängden hade varit fantastiska, det är den eviga frågan.

Allt som allt var det helt ok, och samtidigt en liten (smörslungad) besvikelse.